What do you think?
Rate this book
En dåres försvarstal
En dåres försvarstal - som Strindberg skrev på franska 1887-88 när äktenskapet med Siri von Essen råkat in i en svår kris - är en av de stora kärleksromanerna i svensk litteratur.
Den är på en och samma gång en hänsynslös och hatisk uppgörelse med hustrun och en avancerad naturalistisk, psykologisk roman, som har släktskap med klassisk fransk romankonst.
Romanen vållade skandal i Sverige trots att Strindberg aldrig gav ut den på svenska. Den utnämndes till "den hemskaste bok som Strindberg och följaktligen någon svensk författare någonsin skrivit" men också till "en av de märkvärdigaste romanerna i den nyare europeiska litteraturen".
Denna pocketutgåva bygger på volym 25 i Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk. Ordförklaringar ingår och professor Gunnel Engwall har skrivit ett efterord. För denna utgåva har Märta Tikkanen dessutom skrivit ett nytt förord.
Den är på en och samma gång en hänsynslös och hatisk uppgörelse med hustrun och en avancerad naturalistisk, psykologisk roman, som har släktskap med klassisk fransk romankonst.
Romanen vållade skandal i Sverige trots att Strindberg aldrig gav ut den på svenska. Den utnämndes till "den hemskaste bok som Strindberg och följaktligen någon svensk författare någonsin skrivit" men också till "en av de märkvärdigaste romanerna i den nyare europeiska litteraturen".
Denna pocketutgåva bygger på volym 25 i Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk. Ordförklaringar ingår och professor Gunnel Engwall har skrivit ett efterord. För denna utgåva har Märta Tikkanen dessutom skrivit ett nytt förord.
329 pages, Mass Market Paperback
First published January 1, 1893
59 people are currently reading
1121 people want to read
About the author
August Strindberg
2,023 books763 followersJohan August Strindberg, a Swede, wrote psychological realism of noted novels and plays, including
Miss Julie
(1888) and
The Dance of Death
(1901).
Johan August Strindberg painted. He alongside Henrik Ibsen, Søren Kierkegaard, Selma Lagerlöf, Hans Christian Andersen, and Snorri Sturluson arguably most influenced of all famous Scandinavian authors. People know this father of modern theatre. His work falls into major literary movements of naturalism and expressionism. People widely read him internationally to this day.
https://en.wikipedia.org/wiki/August_...
Johan August Strindberg painted. He alongside Henrik Ibsen, Søren Kierkegaard, Selma Lagerlöf, Hans Christian Andersen, and Snorri Sturluson arguably most influenced of all famous Scandinavian authors. People know this father of modern theatre. His work falls into major literary movements of naturalism and expressionism. People widely read him internationally to this day.
https://en.wikipedia.org/wiki/August_...
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 88 reviews
August 1, 2018
This book is sheer madness, describing in perverse detail the insane relationship between Strindberg and his first wife. I was left speechless. Powys comment is worth including in its entirety:
"Strindberg has obtained, because of his own neurotic and almost feminine clairvoyance, a diabolical insight into the perversities of the feminine character. This merciless insight manifested in all his works reaches its intensest degree in the "Confessions of a Fool," where the woman implicated surpasses the perversities of the normal as greatly as the lashing energy with which he pursues her to her inmost retreats surpasses the vengeance of any ordinary lover."
I think this is a little harsh on his wife, whom Strindberg treats rather abominably, I think the husband deserves everything he gets (certainly not my sympathy). The book, as well as Powys sympathetic comment, reveal a hefty level of misogyny which is one of the less appealing aspects of Strindberg and Powys as well. I should clarify this point, the misogyny is not implicit, Strindberg literally says "I am a misogynist".
Still, this book was utterly fantastic in the description of Strindberg's (literally insane) love and the Baroness' perversity. I could not put it down for a second. It's so far over the top you can't believe it was written in the nineteenth century. If you like Strindberg's plays, many of which are fabulous, you will appreciate how he brings his skills as a playwright to this novel, especially in the dramatic scenes.
I am rather reluctant to recommend this, unless you have an appetite for the bizarre, perverse, and disturbing. It's really great though if you can handle that. I laughed out loud several times, it was often incredibly funny. And given its autobiographical nature, it rang true in a way that fiction wouldn't. Afterwards in reading several of the plays, I really felt like I could hear the writer's voice so much better after reading this, so I would suggest this in particular to fans of the theater and Strindberg's plays. Anyway, if you are brave, go for it, it is impossible not to be repulsed by, and yet greatly enjoy and like, this unique book.
"Strindberg has obtained, because of his own neurotic and almost feminine clairvoyance, a diabolical insight into the perversities of the feminine character. This merciless insight manifested in all his works reaches its intensest degree in the "Confessions of a Fool," where the woman implicated surpasses the perversities of the normal as greatly as the lashing energy with which he pursues her to her inmost retreats surpasses the vengeance of any ordinary lover."
I think this is a little harsh on his wife, whom Strindberg treats rather abominably, I think the husband deserves everything he gets (certainly not my sympathy). The book, as well as Powys sympathetic comment, reveal a hefty level of misogyny which is one of the less appealing aspects of Strindberg and Powys as well. I should clarify this point, the misogyny is not implicit, Strindberg literally says "I am a misogynist".
Still, this book was utterly fantastic in the description of Strindberg's (literally insane) love and the Baroness' perversity. I could not put it down for a second. It's so far over the top you can't believe it was written in the nineteenth century. If you like Strindberg's plays, many of which are fabulous, you will appreciate how he brings his skills as a playwright to this novel, especially in the dramatic scenes.
I am rather reluctant to recommend this, unless you have an appetite for the bizarre, perverse, and disturbing. It's really great though if you can handle that. I laughed out loud several times, it was often incredibly funny. And given its autobiographical nature, it rang true in a way that fiction wouldn't. Afterwards in reading several of the plays, I really felt like I could hear the writer's voice so much better after reading this, so I would suggest this in particular to fans of the theater and Strindberg's plays. Anyway, if you are brave, go for it, it is impossible not to be repulsed by, and yet greatly enjoy and like, this unique book.
Read
September 24, 2023Ne prvi pogled bi se moglo reći da je Strindbergova ispovest, koja se poglavito tiče njegovog burnog bračnog života, jadanje ogorčenog čoveka, upiranje prsta u žensku neman, i oružije u čestitoj borbi protiv posprda kojim smatra ginokratiju na pomolu u skandinavskim zemljama. Ipak, ključ za razumevanje onoga što smatram suštinskim uzrokom Strindbergove petnaestogodnišnje patnje nalazim na početnim stranama koje se ne tiču direktno njegove veze sa bivšom baronicom. U mladosti je ovaj samozvani pesimista bio otvoren za sve prilike koje mu se pružaju. Trebalo je nekako ispuniti mučni život i Strindberg na svakom polju bira (ili stvara) dramu. Moralni nedostaci žena kojima je posvećivao pažnju, od samog starta dovoljno jasni, nisu ga sprečavali da ih prihvati, a potom idealizuje i obožava, tako da je sam sebe svesno obmanuo više nego što je to ikada učinila njegova supruga iz prvog braka. Razume se da muke koje je Strindberg opisao nisu iz ovog razloga manje stvarne ali jeste teže s njim saosećati. S druge strane, muka koju izaziva dizajn korica trećeg LOM-ovog izdanja nema čime biti ublažena. Šta je ovo sto mu gromova?
April 8, 2019
Un libro muy raro. Crea mucha intriga al principio pero despues de la mitad del libro resulta sumamente repititivo.
Una relacion super toxica. Este libro no trata tanto como una novela con un principio o fin. Si no mas bien intenta hacernos sentir todo lo que el autor vivio en su primer matrimonio y trata que nosotros sientamos lo mismo. Pero quiere meter muchas emociones que termina siendo aburrido y repetitivo.
Comenze disfrutandolo pero resulta frustrante despues de un rato ya que era mas de lo mismo. Si no se lleva la peor calificacion es porque todo esto que leimos se supone fue real. Le paso al autor y es su autobiografia del primer matrimonio. Es lo que mas me impacto. Creer que esto fue real.
Una historia desgarradora pero que no fue bien escrita.
Una relacion super toxica. Este libro no trata tanto como una novela con un principio o fin. Si no mas bien intenta hacernos sentir todo lo que el autor vivio en su primer matrimonio y trata que nosotros sientamos lo mismo. Pero quiere meter muchas emociones que termina siendo aburrido y repetitivo.
Comenze disfrutandolo pero resulta frustrante despues de un rato ya que era mas de lo mismo. Si no se lleva la peor calificacion es porque todo esto que leimos se supone fue real. Le paso al autor y es su autobiografia del primer matrimonio. Es lo que mas me impacto. Creer que esto fue real.
Una historia desgarradora pero que no fue bien escrita.
May 13, 2022
ok vi fattar du hatar kvinnor men älskar deras fötter, great stuff man
April 13, 2021
Klart läsvärd. Strindberg hatar ju verkligen kvinnor men det har aldrig hindrat bra litteratur. Inte heller här.
June 8, 2015
Bespoštena priča o (dis)funkcionalnoj vezi dva sebičnjaka - jedan samodovoljan a drugi večito gladan pažnje. No nisu to plitki karakteri, več kompleksni, kontradiktorni u svojoj ljubavi i željama; idealista, moralista i sanjar na jednoj strani i pragmatična, senzualna i hirovita žena na drugoj.
Jedan od suštinskih problema ove veze je vreme u kome ona nastaje, početak emancipacije i osamostaljivanja žena na šta se gledalo kao na nešto grešno, skoro demonski a razvedena žena nije bila ništa više od napuštene bludnice. Strindberg pokušava sebe da prikaže kao slobodoumnog čoveka koji je zadovoljan sa uspostavljenim dotalnim sistemom u braku ali se na njemu "vide" ustaljeni patrijahalni stavovi te ga kontradiktornost svega toga izjeda. Ne pomaže mu sigurno ni to što njegova voljena pored sve svoje želje da bude samostalna žena sa jednakim partnerom ne uspeva istinski u tome da se snađe a željena sloboda na kraju postaje njen duhovni zatvor. I zbog toga se sveti na onome ko joj je najbliži i ko jedini pokušava da je razume.
Ova iskrena ispovest me ostavlja u trajnom procepu između sažaljenja i svega suprotnog od toga, jer pored svih gorkih situacija u koje ga je postavila on joj sve prašta, čak je i na kolenima moli da mu oprosti za stvari čiji je krivac zapravo ona. Sa njegovih usana na kraju se uvek čuje "sve sam joj oprostio, sve sam progutao". Boji se da je ostavi, boji se da bude sam. Izbori, sve su to tvoji izbori, Johane!
Samo u nastupima besa počinje da je proklinje i omalovažava. Čak ni tad ne može u potpunosti da se ostrvi na nju te kudi i vređa čitav ženski rod, koje naziva "polumajmunima, po broju pola čovečanstva a po duši svega četvrtina." I sve tako dok se ne smire strasti ili dok ne nađe isto/slično/mišljenice koje mu ukazuju pažnju. Obično ljudsko licemerje, idealističko, visokomoralno, skoro detinje čisto posmatranje sveta u Strindbergu pravi mentalni haos jer se kosi sa onim ljudskim, običnim, animalnim instiktima u njemu i još više izraženo u njegovoj supruzi. Nesrećnik pokušava da raskrinka svoju ženu tako da istovremeno ništa ne sazna, želi da zna istinu o preljubi radi same istine a ne osvete! On je ličnost koju moraš voleti kao blesavo dete čistog srca. Pitam se samo kako bi ova priča zvučala kad bi nam je iz svoje perspektive prepričala Vatrena Baronica?..
To njihovo ljubavno ratište izrodiće troje dece koji će verovatno jedini biti istinski svedoci braka koji se bazirao na trajnom odnosu ljubav/mržnja i ropske ovisnosti jedno o drugome, no oni su samo skrajnuti mada voljeni nus-produkti strastvene i destruktivne veze koja se morala završiti ili smrću (kako je Strindberg i nameravao, budući da je odlučio da se ubije po završetku romana) ili begom, skidanjem sa droge u koje se pretvorila njihova ljubav, sirova i ljudska, kakva samo može biti.
Jedan od suštinskih problema ove veze je vreme u kome ona nastaje, početak emancipacije i osamostaljivanja žena na šta se gledalo kao na nešto grešno, skoro demonski a razvedena žena nije bila ništa više od napuštene bludnice. Strindberg pokušava sebe da prikaže kao slobodoumnog čoveka koji je zadovoljan sa uspostavljenim dotalnim sistemom u braku ali se na njemu "vide" ustaljeni patrijahalni stavovi te ga kontradiktornost svega toga izjeda. Ne pomaže mu sigurno ni to što njegova voljena pored sve svoje želje da bude samostalna žena sa jednakim partnerom ne uspeva istinski u tome da se snađe a željena sloboda na kraju postaje njen duhovni zatvor. I zbog toga se sveti na onome ko joj je najbliži i ko jedini pokušava da je razume.
Ova iskrena ispovest me ostavlja u trajnom procepu između sažaljenja i svega suprotnog od toga, jer pored svih gorkih situacija u koje ga je postavila on joj sve prašta, čak je i na kolenima moli da mu oprosti za stvari čiji je krivac zapravo ona. Sa njegovih usana na kraju se uvek čuje "sve sam joj oprostio, sve sam progutao". Boji se da je ostavi, boji se da bude sam. Izbori, sve su to tvoji izbori, Johane!
Samo u nastupima besa počinje da je proklinje i omalovažava. Čak ni tad ne može u potpunosti da se ostrvi na nju te kudi i vređa čitav ženski rod, koje naziva "polumajmunima, po broju pola čovečanstva a po duši svega četvrtina." I sve tako dok se ne smire strasti ili dok ne nađe isto/slično/mišljenice koje mu ukazuju pažnju. Obično ljudsko licemerje, idealističko, visokomoralno, skoro detinje čisto posmatranje sveta u Strindbergu pravi mentalni haos jer se kosi sa onim ljudskim, običnim, animalnim instiktima u njemu i još više izraženo u njegovoj supruzi. Nesrećnik pokušava da raskrinka svoju ženu tako da istovremeno ništa ne sazna, želi da zna istinu o preljubi radi same istine a ne osvete! On je ličnost koju moraš voleti kao blesavo dete čistog srca. Pitam se samo kako bi ova priča zvučala kad bi nam je iz svoje perspektive prepričala Vatrena Baronica?..
To njihovo ljubavno ratište izrodiće troje dece koji će verovatno jedini biti istinski svedoci braka koji se bazirao na trajnom odnosu ljubav/mržnja i ropske ovisnosti jedno o drugome, no oni su samo skrajnuti mada voljeni nus-produkti strastvene i destruktivne veze koja se morala završiti ili smrću (kako je Strindberg i nameravao, budući da je odlučio da se ubije po završetku romana) ili begom, skidanjem sa droge u koje se pretvorila njihova ljubav, sirova i ljudska, kakva samo može biti.
May 24, 2022
Šia knyga susidomėjau dar būdama mokykloje, kuomet perskaičiau kažkokiam filosofijos vadovėly besislepiančią ištrauką. Visus šiuos metus turėjau omeny, kad kada nors ją perskaitysiu, bet pagaliau atsivertus per daug nesusižavėjau.
Nelaikau šio romano itin vertu mano laiko, nors ir apturėjau gan įdomių pasvarstymų apie savo santykius, apie meilę bei visuomenės normas, karjerą. Bet iš tiesų perskaičiau labiausiai dėl to, kad puslapiai vertėsi itin lengvai ir norėjosi sužinoti, kodėl ši knyga laikoma klasika, kas joje jau tokio slypi.
Knyga parašyta 19-ame amžiuje, joje Strindbergas aprašo savo ir jo pirmos žmonos meilės istoriją - visiškas kreizas, o ne meilė, nors gal meilė ir yra tik kreizas. Tai va, rašo apie Akselį, kuris, būdamas nekilmingas, bet išsimokslinęs, literato bei mokslininko vardo besiekiąs vyriškis, įsimyli žaviąją Mariją, barono žmoną. Pradžioje jis bendrauja su Marija bei jos vyru kaip su draugais, nuolat susitikinėja, o vėliau judviejų jausmai įsisiūbuoja ir priveda prie vyro bei žmonos skyrybų.
Žodžiu, visoks banalus 19-o amžiaus bullshitas.
Man įdomiau buvo tai, kas vyksta po to, kai jis pagaliau veda Mariją. Kaip jis ją veda, o ji veda jį iš proto, kaip manipuliuoja, žaidžia jo jausmais. Ir kaip trukdo dirbti, siekti karjeros aukštumų, kurias Strindbergas vis tik pasiekia! Aplink aprašomus įvykius buvo įdomu nusipiešti 19-ojo amžiaus Skandinaviją (ir kai kurias kitas Europos šalis) bei to meto aktualijas.
Taip pat knygoje yra gana nemažai mizoginizmo - ypač pabaigoje prirašytos ištisos pastraipos apie moteris ir jų vietą šioje Žemėje, kurias skaitant šių laikų moterims pašiurptų viso kūno oda. Užsimenama ir apie feministinius judėjimus, moterų emancipaciją, bet vien iš neigiamos pusės. Šioje vietoje irgi buvo įdomu pasvarstyti, kaip paprasta tokiem didiem vyram teigti, jog tik vyras yra pasaulio kultūros tvėrėjas ir t.t. ir pan., bet tuo pačiu nesuvokti, jog moterims tiesiog nebuvo leidžiama prie tos kultūros tvėrimo ir t.t. ir pan. prisidėti, net jei kartais ir sudaroma tokia iliuzija.
Tai va, visumoje toks keistokas kūrinys, kurio turbūt nelabai kam rekomenduočiau. Daug žavesio ir nuostabos jam prideda tai, kad istorija neišgalvota. O gal?
Nelaikau šio romano itin vertu mano laiko, nors ir apturėjau gan įdomių pasvarstymų apie savo santykius, apie meilę bei visuomenės normas, karjerą. Bet iš tiesų perskaičiau labiausiai dėl to, kad puslapiai vertėsi itin lengvai ir norėjosi sužinoti, kodėl ši knyga laikoma klasika, kas joje jau tokio slypi.
Knyga parašyta 19-ame amžiuje, joje Strindbergas aprašo savo ir jo pirmos žmonos meilės istoriją - visiškas kreizas, o ne meilė, nors gal meilė ir yra tik kreizas. Tai va, rašo apie Akselį, kuris, būdamas nekilmingas, bet išsimokslinęs, literato bei mokslininko vardo besiekiąs vyriškis, įsimyli žaviąją Mariją, barono žmoną. Pradžioje jis bendrauja su Marija bei jos vyru kaip su draugais, nuolat susitikinėja, o vėliau judviejų jausmai įsisiūbuoja ir priveda prie vyro bei žmonos skyrybų.
Žodžiu, visoks banalus 19-o amžiaus bullshitas.
Man įdomiau buvo tai, kas vyksta po to, kai jis pagaliau veda Mariją. Kaip jis ją veda, o ji veda jį iš proto, kaip manipuliuoja, žaidžia jo jausmais. Ir kaip trukdo dirbti, siekti karjeros aukštumų, kurias Strindbergas vis tik pasiekia! Aplink aprašomus įvykius buvo įdomu nusipiešti 19-ojo amžiaus Skandinaviją (ir kai kurias kitas Europos šalis) bei to meto aktualijas.
Taip pat knygoje yra gana nemažai mizoginizmo - ypač pabaigoje prirašytos ištisos pastraipos apie moteris ir jų vietą šioje Žemėje, kurias skaitant šių laikų moterims pašiurptų viso kūno oda. Užsimenama ir apie feministinius judėjimus, moterų emancipaciją, bet vien iš neigiamos pusės. Šioje vietoje irgi buvo įdomu pasvarstyti, kaip paprasta tokiem didiem vyram teigti, jog tik vyras yra pasaulio kultūros tvėrėjas ir t.t. ir pan., bet tuo pačiu nesuvokti, jog moterims tiesiog nebuvo leidžiama prie tos kultūros tvėrimo ir t.t. ir pan. prisidėti, net jei kartais ir sudaroma tokia iliuzija.
Tai va, visumoje toks keistokas kūrinys, kurio turbūt nelabai kam rekomenduočiau. Daug žavesio ir nuostabos jam prideda tai, kad istorija neišgalvota. O gal?
July 22, 2015
Sam autor kaže da je ovo strašna knjiga, na njenom samom kraju. I ona to sigurno jeste jer prikazuje sve ono najodvratnije u međuljudskim odnosima, društvu i njegovim institucijama, odnosu između muža i žene, bez ikakvog ulepšavanja, brutalno iskreno i pošteno. Međutim, ona je u isto vreme i vrhunska komedija, sa opisima bračnih svađa koje po komičnosti sadržanog pičvajza dostižu nivo najurnebesnijih scena iz serija kao što su Bolji život ili Srećni ljudi.
U zavisnosti od toga kakvi su vaši stavovi prema ludilu ljubavi glavni junak će izazvati vaše simpatije svojim prepuštanjem tom svetom stanju pomućenosti uma i svojom nemogućnošću da se odupre strasti prema ženi koja je u svakom pogledu niža od njega, ili će vam biti mučno da čitate takvo njegovo ogoljavanje i preziraćete ga donekle zbog njegove slabosti i povlačenja po blatu. A vrlo je moguće da ćete osetiti i jedno i drugo, kao da je u pitanju novčić sa dva lica.
U zavisnosti od toga kakvi su vaši stavovi prema ludilu ljubavi glavni junak će izazvati vaše simpatije svojim prepuštanjem tom svetom stanju pomućenosti uma i svojom nemogućnošću da se odupre strasti prema ženi koja je u svakom pogledu niža od njega, ili će vam biti mučno da čitate takvo njegovo ogoljavanje i preziraćete ga donekle zbog njegove slabosti i povlačenja po blatu. A vrlo je moguće da ćete osetiti i jedno i drugo, kao da je u pitanju novčić sa dva lica.
February 19, 2017
Visi ištarti žodžiai atsikeršija.
August 3, 2021
Strindberg si “vendica” della moglie Siri raccontando i tradimenti fisici e morali da lei perpetrati. Indipendentemente dalla veridicità di ogni particolare, è un libro atrocemente ben scritto.
November 10, 2023
Užverčiau kamuojama prieštaringų jausmų. Ir patiko ir ne. Literatūrine prasme - begalo gražus ir spalvingas tekstas, kalba vaizdinga ir skaityti tikrai buvo smagu.
Pats pasakojimas... Kaip pavadinimas ir sako - pamišėliškas. 😀 Pradžia įtraukė, buvo įdomu stebėti kaip herojai siekia uždrausto vaisiaus ir kaip apkarsta gyvenimas, kai šis jau rankose. Bet visa ta beprotybė ir vienas kito kankinimas jau kiek vargino, jaučiausi kaip ne savo noru dalyvaujanti svetimame konflikte.
Kaip bebūtų, pliusas šiai knygai jau už tai, kad sugebėjo iššaukti jausmų ir apmąstymų. Taip pat, prieš skaitant verta bent minimaliai susipažinti su autoriumi ir jo išgyvenimais, iš kurių gimė romanas. Padės pažvelgti kitu kampu.
Pats pasakojimas... Kaip pavadinimas ir sako - pamišėliškas. 😀 Pradžia įtraukė, buvo įdomu stebėti kaip herojai siekia uždrausto vaisiaus ir kaip apkarsta gyvenimas, kai šis jau rankose. Bet visa ta beprotybė ir vienas kito kankinimas jau kiek vargino, jaučiausi kaip ne savo noru dalyvaujanti svetimame konflikte.
Kaip bebūtų, pliusas šiai knygai jau už tai, kad sugebėjo iššaukti jausmų ir apmąstymų. Taip pat, prieš skaitant verta bent minimaliai susipažinti su autoriumi ir jo išgyvenimais, iš kurių gimė romanas. Padės pažvelgti kitu kampu.
July 20, 2014
That Strindberg was a good author wasn't a too big surprise, it was a very good book. It was very interesting to sit and think about the zeitgeist of the time when this book was written, how ideas about women's rights and capabilities has changed and developed, but also about how destructive human relationships still are the same. It made me sit and ponder, which I guess is a sign of a good book, even if I strongly disagree with a number of views and thoughts presented by the author. I did enjoy it a lot, and I strongly recommend it. Obviously everyone should read Strindberg at least one time. ;)
July 15, 2021
Haha roligaste biten om hatet för hundar. Igenkänning: STARK!!
Read
March 9, 2020Hmm, vet inte hur jag ska ställa mig till denna bok. Fint språk och bra berättarkonst ställs mot paranoid man med dålig kvinnosyn.
Stor del till varför man inte kan relatera särskilt mycket beror ju på att den inte heller åldrats särskilt bra - den moderna människan har väl snarare motsatt problem till bokens berättelse, dvs ogillar man någon det minsta lämnar man denne direkt..? Känns lite Doktor Glas över det hela.
Slutsatsen får helt enkelt bli att det var intressant läsning för att få inblick i hur en av Sveriges stora författare mådde mot den senare delen av hans liv.
Stor del till varför man inte kan relatera särskilt mycket beror ju på att den inte heller åldrats särskilt bra - den moderna människan har väl snarare motsatt problem till bokens berättelse, dvs ogillar man någon det minsta lämnar man denne direkt..? Känns lite Doktor Glas över det hela.
Slutsatsen får helt enkelt bli att det var intressant läsning för att få inblick i hur en av Sveriges stora författare mådde mot den senare delen av hans liv.
January 12, 2023
Xəyanətlə başlayan və xəyanətlə bitən ehtiraslı məhəbbət (müasir terminlərlə desək: toksik insanla karusel münasibət).
Şübhə içində keçən evlilik (müasir terminlərlə desək: manipulyatorla qazlaytinq şəraitində keçən vətəndaş nikahı).
Qisas naminə yazılan ifşaedici roman (müasir terminlərlə desək: abyuzerin qələbəsi).
İsveç ədəbiyyatının sütunlarından biri Avqust Strindberqin birinci həyat yoldaşına həsr etdiyi avtobioqrafik romanı (müasir terminlərlə desək: real hadisələrə əsaslanan kitab).
Şübhə içində keçən evlilik (müasir terminlərlə desək: manipulyatorla qazlaytinq şəraitində keçən vətəndaş nikahı).
Qisas naminə yazılan ifşaedici roman (müasir terminlərlə desək: abyuzerin qələbəsi).
İsveç ədəbiyyatının sütunlarından biri Avqust Strindberqin birinci həyat yoldaşına həsr etdiyi avtobioqrafik romanı (müasir terminlərlə desək: real hadisələrə əsaslanan kitab).
August 3, 2024
“Non mi resta che metterla di nuovo incinta per risvegliare in lei l’istinto materno. Lei dà in escandescenze, ma lo stato interessante la restituisce al focolare per qualche mese.”
(Citazione)
(Citazione)
Read
May 25, 2025Szaleństwem to jest to, że ta książka nie jest dziełem chorej wyobraźni, a autobiografią.
March 26, 2021
???:S:/
July 30, 2014
En dåres försvarstal är ett triangeldrama och en märklig kärlekshistoria. Här tecknar han förhistorien till äktenskapet och livet med Siri von Essen. Och egentligen kan man ju fråga sig vilka kärlekshistorier som inte är märkliga. Men den här är verkligen, verkligen, verkligen annorlunda. Scenen helt kort utan att avslöja för mycket. Protagonisten vinner till sist över friherrinnan med de små fötterna från den gifte baronen – med hans samtycke - och ett eget splittrat inre runt hans rena vilja till det hela. De gifter sig i alla fall och för en stund delar de alla boende. Över tid visar det sig att Maria är bisexuell och milt sagt promiskuös. Hon framstår som extremt vidrig och falsk som försöker manipulera huvudpersonen till förintelse och verkar samtidigt på något sätt vinna kraft av relationens destruktivitet. Han håller på att gå under av svartsjuka tvivel men rymmer också samtidigt någon sorts tillhörighetsplikt.
De får senare barn. De reser. Och de hatar. De älskar. De dras ifrån varandra och de tvinnas samman. Det är kärlek och hat. Det är oförrätternas vågskålar som skall jämföras. Det är bitterhet och förakt. Och nu när jag tänker efter, det är inte särskilt annorlunda ändå. Standard.
Boken skildrar på ett bra sätt närheten i de polariserade känsloyttringarna. Det är hatiskt förgörande i ena stunden, för att lite senare vara omsorg och ren kärlek. Och även om storyn är riktigt bra så tycker jag att språket är den stora behållningen i en dåres försvarstal.
Att läsa Strindberg efter att ha suttit och scrollat flöden i Facebook, känns ungefär som att gå från att ha en tillknuten Lidlpåse över huvudet, med fet kvalmig sockersöt luft och en massa tomma kalorier att andas in. Till att känna hur krispig höstluft sipprar in och fyller lungorna när man nästintill håller på att kvävas. Det är naturligtvis tidsmässigt, språket, men ändå, eller kanske just därför. Så är det så förbannat bra.
Slumpstycket: Min förfinade hjärna, utvecklad genom omfattande kunskaper, råkar i olag genom kontakten med en underlägsen hjärna, och varje försök att sätta den i samklang med min hustru vållar mig spasmer. Och när jag prövar på att samtala med främlingar, ryggar jag tillbaka när jag märker att man låtsas instämma in mina åsikter som om jag vore sinnessjuk. Då iakttar jag absolut tystnad i tre månader i sträck; och efter förloppet av den tiden märker jag till min fasa att rösten slocknat i brist på övning och att jag mist talförmågan. Som kompensation inleder jag en brevväxling med mina vänner i Sverige, men deras reserverade uttryckssätt, den sorgsna sympati de visar mig och deras faderliga råd avslöjar vad de tänker om mitt mentala tillstånd. Hon triumferar och jag står på gränsen till hjärnuppmjukning, och det första symptomen på förföljelsemani börjar framträda. Mani, varför det? Jag är förföljd alltså är det fullkomligt logiskt att tro sig vara förföljd!
De får senare barn. De reser. Och de hatar. De älskar. De dras ifrån varandra och de tvinnas samman. Det är kärlek och hat. Det är oförrätternas vågskålar som skall jämföras. Det är bitterhet och förakt. Och nu när jag tänker efter, det är inte särskilt annorlunda ändå. Standard.
Boken skildrar på ett bra sätt närheten i de polariserade känsloyttringarna. Det är hatiskt förgörande i ena stunden, för att lite senare vara omsorg och ren kärlek. Och även om storyn är riktigt bra så tycker jag att språket är den stora behållningen i en dåres försvarstal.
Att läsa Strindberg efter att ha suttit och scrollat flöden i Facebook, känns ungefär som att gå från att ha en tillknuten Lidlpåse över huvudet, med fet kvalmig sockersöt luft och en massa tomma kalorier att andas in. Till att känna hur krispig höstluft sipprar in och fyller lungorna när man nästintill håller på att kvävas. Det är naturligtvis tidsmässigt, språket, men ändå, eller kanske just därför. Så är det så förbannat bra.
Slumpstycket: Min förfinade hjärna, utvecklad genom omfattande kunskaper, råkar i olag genom kontakten med en underlägsen hjärna, och varje försök att sätta den i samklang med min hustru vållar mig spasmer. Och när jag prövar på att samtala med främlingar, ryggar jag tillbaka när jag märker att man låtsas instämma in mina åsikter som om jag vore sinnessjuk. Då iakttar jag absolut tystnad i tre månader i sträck; och efter förloppet av den tiden märker jag till min fasa att rösten slocknat i brist på övning och att jag mist talförmågan. Som kompensation inleder jag en brevväxling med mina vänner i Sverige, men deras reserverade uttryckssätt, den sorgsna sympati de visar mig och deras faderliga råd avslöjar vad de tänker om mitt mentala tillstånd. Hon triumferar och jag står på gränsen till hjärnuppmjukning, och det första symptomen på förföljelsemani börjar framträda. Mani, varför det? Jag är förföljd alltså är det fullkomligt logiskt att tro sig vara förföljd!
February 2, 2020
Den ”svenska litteraturens hövding”, som de skålar i boken. Otroliga metaforer, bildspråk, känslobeskrivningar. Bonuspoäng för försök till att använda ”äggläggning” och ”brunst” sexigt.
July 18, 2016
Niekaip neapsisprendžiu, kokias mano emocijas ir vertinimus pelnė šita knyga. Pasakojimas sklandus, rišlus, spalvingas, itin lengvai skaitomas, todėl literatūrine prasme - knyga puiki. Kita vertus, pati istorija - na, mane nelabai įtikino... Šitiek daug tampymosi pirmyn atgal - arba romano veikėjai itin kantrūs, todėl leidžia sau tiek laiko kankintis, tikėdamiesi galų gale pasiekti kitokį rezultatą, arba ganėtinai kvaili, neryžtingi ir nedrąsūs, kad pakeistų gyvenimą. Nė vienas veikėjas nepasirodė man nors kuo nors artimas. Nežinau, tikrai nežinau, dar turbūt reikia laiko šitai knygai "susigulėti" galvoje, gal vėliau kitaip atrodys. Šiai akimirkai - 3/5.
November 22, 2020
La storia (vera) del suo matrimonio; la sua versione, almeno. Tormentatissima, coinvolgente, sofferta, autodistruttiva. E insieme, tutte le storie coniugali del mondo, secondo Strindberg: che primo fra tutti gli intellettuali e artisti scandinavi del tempo si appassionò alla lotta tra i sessi, in un'epoca in cui noi italiani non ne avevamo mai sentito parlare (e dovevano passare più di cinquant'anni). Si richiama anche alla Sonata a Kreutzer di Tolstoj.
Molti anni dopo, anche le donne avrebbero finalmente detto la loro - ma non ancora abbastanza.
Una lettura imprescindibile.
Molti anni dopo, anche le donne avrebbero finalmente detto la loro - ma non ancora abbastanza.
Una lettura imprescindibile.
November 22, 2015
En bog, der veksler så skønt mellem den smukke og det afsindige. Mellem had og kærlighed. Mellem skarpe iagttagelser og vilde beskyldninger. Mellem dyr og mennesker. Det er en bog, der skaber latter og får en til at græmmes. Det er først og fremmest værd at bruge sin tid på.
January 18, 2018
Dåre var ordet. Det är en irriterande och provocerande bok, men den är även fylld av medryckande skildringar, som det märkliga triangeldrama som leder fram till ”Axels” och ”Marias” äktenskap. Att man tycker intensivt illa om den kvinnosyn som predikas gör bara läsningen intressantare.
May 12, 2012
Orkade inte läsa mer än 100 sidor
January 29, 2014
It's unpleasant, though realistic, i haven't developed sympathy for any of the characters, they are all weird and mad.
May 21, 2015
Controversial, but still very interesting... I am not sure what to think...
November 17, 2016
"U svetskoj literaturi ne postoji tako bespoštedna analiza braka." (sa korica)
Ali kakva analiza - iz ugla muškarca i to genija švedske književnosti!
Ali kakva analiza - iz ugla muškarca i to genija švedske književnosti!
January 31, 2017
Never in my life have I been this upset about a book. Like, wow
August 22, 2024
Peamiselt näitekirjanikuna tuntud rootslase August Strindbergi autobiograafiline romaan, kus autor kirjeldab oma esimest abielu näitleja Siri von Esseniga. Romaan on kirjutatud 1888. aastal, vahetult enne seda, kui abielulahutus algatati, seega võib oletada, et autori jaoks raskel ajal.
Vaatamata teo võikusele (avada laiale publikule oma kooselu intiimsed detailid), on tekst haarav, võiks isegi öelda, et põnev. Autor prepareerib oma suhet armutult, armumisest lahutuseni ja mul ei tule pähe ühtegi teist raamatut, kus armupiina ja kadedust oleks kirjeldatud sedavõrd … halastamatult. See ei ole analüüs, ei ole püüd jõuda milleski selgusele, see on eneseõigustus ja võimalik, et kättemaks. Otsus on tehtud ning süüdlane (naine) on välja selgitatud. Ebavõrdne, mitmes mõttes meestele kuuluv maailm ja naiste irratsionaalne võim meeste üle, meeste nõrkus ja naiste salakavalus ja lisaks kõigele siis kontrollimatu inimloomus. Haige mõistuse üsna kuri, kuid andekas sünnitis. Lugedes on täiesti selge, et RHK-s on peategelase seisundile konkreetne nimi olemas (nt viiendas peatükis) ning et see seisund progresseerub. Kohutav, mistahes lähedust ja lõpuks suhet üleni aeglaselt tappev, haiglane armukadedus. Selge see, et kui inimene on kord sellise põrgu enda seest ehitanud, isegi väga andekas inimene, elab ta selles kogu ülejäänud elu. Mis muuseas leidis ka kinnitust Strindbergi kahe järgmise, sama õnnetu, abielu jooksul.
Jumaldamine ja kummardamine, pool lehekülge hiljem aga selge põlgus, elu ohustav vihkamine. Ülim enesekindlus vaheldumisi enese alandamisega amööbini välja. Maanilised episoodis vaheldumisi depressiivsetega, siiralt ja põhjani igas eraldi võetud staadiumis. Peategelase tujumuutused ei ole lihtsalt tuju muutused, need on vaat et skisofreenilised üleminekud ühelt isiksuselt teisele. Emotsioonid seinast seina, kiiresti, kogu spektri ulatuses. Peategelane, kirjanik Aksel S, täidab koguaeg temale olukorra või teiste inimeste käitumisega pealesunnitud osi. Valetab endale ja teistele, kord sulgeb silmad vältimaks nägemist, kord jälle kõrvad, et mitte kuulda. Ja siis imestab, et tema kirel, manipulatsioonidel, maha vaikimistel ja eeldustel põhinev abielu ei ole kaugeltki nii õnnelik nagu talle või tema väljavalitule, hüsteerilisele, kõigist neist üheksapallistest tormidest jõudu ammutavale Mariale, meeldiks.
Lisaks suhtedraamale on tähelepanu väärt ka romaanis kajastuse leidnud autori valulik suhe emantsipatsiooniga. Arusaadav, et kirjaniku protestreaktsiooni peaks vaatlema arvestades kirjutamise aega ning teadmisi, mis tol ajal autoril olla võisid, kuid …
„Ma soovitaksin seaduseandjatel hoolikalt mõelda ka tagajärgedele, mida võib endaga kaasa tuua kodanikuõiguste andmine poolahvidele, madalamal seisvatele olenditele, tõbistele lastele, kes on haiged ja peast segi kolmteist korda aastas menstruatsiooni ajal, täiesti hullumeelsed raseduse ajal ning vastutusvõimetud kogu oma ülejäänud elu jooksul, alateadlikud kurjategijad, juba loomult kriminaalsete kalduvustega, tigedad loomad, kes ise sellest endale aru ei anna!“ (lk 276)
Antud lõik on küll pärit autori lõppsõnast, mis Strindbergi nõudmisel jäeti raamatu esmatrükist (1893) välja ja hiljem jäeti välja ka prantsuskeelsest esmatrükist (1895) kuid samas toonis väljaütlemisi on ka romaanis endas küllalt. Kokkuvõttes tundub vedamisena, et pole olnud au kohtuda August Strindbergiga – mehega, kes oli ebaõiglane, kallutatud, armukade, kirglik, hüsteeriline ja ebajärjekindel. Aga ka tark, ülitundlik ja – haavatav. Piisab täiesti, et mul on võimalus tutvuda, suure huvi ja tähelepanuga, kuulsa kirjanikuga, tema uskumatu siseilmaga, läbi tema tekstide. Sest vaatamata autobiograafilisusele, egotsentrismile, tendentslikkusele ja emotsionaalsusele, on see romaan suurepärane ilukirjanduslik teos, kus reaalsus ja väljamõeldis on põimunud eredaks ja elusaks tekstis. Mitmes mõttes õnnetu mehe (ausalt, tekst on nii hea, et lugedes on Strindbergist kahju!) pihtimus, mis vist mitte kedagi külmaks ei jäta. Või kui, siis pihtija enda abikaasat …
Vaatamata teo võikusele (avada laiale publikule oma kooselu intiimsed detailid), on tekst haarav, võiks isegi öelda, et põnev. Autor prepareerib oma suhet armutult, armumisest lahutuseni ja mul ei tule pähe ühtegi teist raamatut, kus armupiina ja kadedust oleks kirjeldatud sedavõrd … halastamatult. See ei ole analüüs, ei ole püüd jõuda milleski selgusele, see on eneseõigustus ja võimalik, et kättemaks. Otsus on tehtud ning süüdlane (naine) on välja selgitatud. Ebavõrdne, mitmes mõttes meestele kuuluv maailm ja naiste irratsionaalne võim meeste üle, meeste nõrkus ja naiste salakavalus ja lisaks kõigele siis kontrollimatu inimloomus. Haige mõistuse üsna kuri, kuid andekas sünnitis. Lugedes on täiesti selge, et RHK-s on peategelase seisundile konkreetne nimi olemas (nt viiendas peatükis) ning et see seisund progresseerub. Kohutav, mistahes lähedust ja lõpuks suhet üleni aeglaselt tappev, haiglane armukadedus. Selge see, et kui inimene on kord sellise põrgu enda seest ehitanud, isegi väga andekas inimene, elab ta selles kogu ülejäänud elu. Mis muuseas leidis ka kinnitust Strindbergi kahe järgmise, sama õnnetu, abielu jooksul.
Jumaldamine ja kummardamine, pool lehekülge hiljem aga selge põlgus, elu ohustav vihkamine. Ülim enesekindlus vaheldumisi enese alandamisega amööbini välja. Maanilised episoodis vaheldumisi depressiivsetega, siiralt ja põhjani igas eraldi võetud staadiumis. Peategelase tujumuutused ei ole lihtsalt tuju muutused, need on vaat et skisofreenilised üleminekud ühelt isiksuselt teisele. Emotsioonid seinast seina, kiiresti, kogu spektri ulatuses. Peategelane, kirjanik Aksel S, täidab koguaeg temale olukorra või teiste inimeste käitumisega pealesunnitud osi. Valetab endale ja teistele, kord sulgeb silmad vältimaks nägemist, kord jälle kõrvad, et mitte kuulda. Ja siis imestab, et tema kirel, manipulatsioonidel, maha vaikimistel ja eeldustel põhinev abielu ei ole kaugeltki nii õnnelik nagu talle või tema väljavalitule, hüsteerilisele, kõigist neist üheksapallistest tormidest jõudu ammutavale Mariale, meeldiks.
Lisaks suhtedraamale on tähelepanu väärt ka romaanis kajastuse leidnud autori valulik suhe emantsipatsiooniga. Arusaadav, et kirjaniku protestreaktsiooni peaks vaatlema arvestades kirjutamise aega ning teadmisi, mis tol ajal autoril olla võisid, kuid …
„Ma soovitaksin seaduseandjatel hoolikalt mõelda ka tagajärgedele, mida võib endaga kaasa tuua kodanikuõiguste andmine poolahvidele, madalamal seisvatele olenditele, tõbistele lastele, kes on haiged ja peast segi kolmteist korda aastas menstruatsiooni ajal, täiesti hullumeelsed raseduse ajal ning vastutusvõimetud kogu oma ülejäänud elu jooksul, alateadlikud kurjategijad, juba loomult kriminaalsete kalduvustega, tigedad loomad, kes ise sellest endale aru ei anna!“ (lk 276)
Antud lõik on küll pärit autori lõppsõnast, mis Strindbergi nõudmisel jäeti raamatu esmatrükist (1893) välja ja hiljem jäeti välja ka prantsuskeelsest esmatrükist (1895) kuid samas toonis väljaütlemisi on ka romaanis endas küllalt. Kokkuvõttes tundub vedamisena, et pole olnud au kohtuda August Strindbergiga – mehega, kes oli ebaõiglane, kallutatud, armukade, kirglik, hüsteeriline ja ebajärjekindel. Aga ka tark, ülitundlik ja – haavatav. Piisab täiesti, et mul on võimalus tutvuda, suure huvi ja tähelepanuga, kuulsa kirjanikuga, tema uskumatu siseilmaga, läbi tema tekstide. Sest vaatamata autobiograafilisusele, egotsentrismile, tendentslikkusele ja emotsionaalsusele, on see romaan suurepärane ilukirjanduslik teos, kus reaalsus ja väljamõeldis on põimunud eredaks ja elusaks tekstis. Mitmes mõttes õnnetu mehe (ausalt, tekst on nii hea, et lugedes on Strindbergist kahju!) pihtimus, mis vist mitte kedagi külmaks ei jäta. Või kui, siis pihtija enda abikaasat …
Displaying 1 - 30 of 88 reviews