I en förvandlad stad

Stadserien (City novels) #4

by Per Anders Fogelström

Fjärde delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad.

Genres: Classics, Historical Fiction, Fiction, Swedish Literature, Sweden, Historical, 20th Century

297 pages, Paperback

First published January 1, 1966

About the author

Per Anders Fogelström was among the leading figures in modern Swedish literature. He spent his whole life in Stockholm, and the most famous of his many works is a series of novels set in the city he dearly loved.

Ingmar Bergman's taboo-breaking 1953 film Summer with Monika is based on Fogelström's novel of the same name, published in 1951.

The author of more than 40 books in total, Fogelström also served as director of the Swedish Peace and Arbitration Society from 1963 to 1977. He received an honorary doctorate from Stockholm University in 1976. On the day he died, June 23, 1998, a bust of Fogelström was unveiled in Stockholm City Hall.

Reviews

[Lisa · Rating 5 out of 5]

Stockholm - stuck!

Between 1925 and 1945 Stockholm's history is painful to follow, especially if you follow it from the perspective of a polarised world in 2018, and with a European mindset.

It is the time when nazism and communism tear families and friends apart, forcing some politcally engaged people to radicalise and take sides while others do the best they can to stick their heads in the sand and focus on their own petty worries - love, career, family, friendship and wealth must surely be prioritised even when Stalin and Hitler do their evil bidding?

Even when the Soviet Union invades Finland? Siding with the Scandinavian neighbour means being Hitler's ally, though. For the young men that leave Stockholm to fight side by side with Finnish soldiers, that may be a secondary issue, but how is Sweden, and the population of Stockholm, to deal with the invasion of Denmark and Norway then?

For most people moving around in Fågelström's novel universe, the Great Depression and the Second World War are just annoying external circumstances that have a disturbing impact on their fight to improve their life quality in a growing city.

The political compass of the time is too confusing. What can they believe, and why would European suffering be any of their business anyway? After Stalingrad they notice that the censoring of Swedish newspapers in favour of Germany disappears, and that the public opinion changes with the fortunes in the war.

But when peace in Europe is restored in 1945 and the news of the Holocaust reach Stockholm, its inhabitants are strangely out of context: not involved in the war themselves, but confronted with human evil and destruction, how are they to build their identity from now on?

Swedishness includes deliberate detachment, and it never was more evident than during the celebrations in May 1945.

This volume is more painful to read than the previous ones, despite showing progress and development for each individual character. It is in the protective foil of Stockholm life that Swedishness takes control. We "cultivate our garden" like Candide, and we don't bother to look for anything outside our narrow horizon of ever increasing stability and social safety.

Of course we can tell ourselves that it wouldn't have helped if we had engaged in the war. What side would we have been on anyway? We delivered the raw materials to the German war machine for many years, thus prolonging the European agony while stabilising prosperity within our own industries and working class. Should we celebrate that as a national success?

And where do we put all those nationalist pro-German opinions after 1945?

And what will happen to Stockholm next? After 1945, the working class Swedes will have to confront a threat they have never considered before, being uneducated non-readers who have never left their homogeneous home town and travelled the world to see its diverse cultural achievements.

What are these people going to do about the influx of immigrants? I wonder. Knowing the longterm answer, I am almost afraid to take up the final volume of the Stockholm chronicle, the one that reaches into the 1960s and sees modern suburban apartment complexes fill with newcomers from abroad while the Södermalm slums begin to disappear and the old working class quarters get ready to turn into luxury apartments for the most successful Swedish entrepreneurs and trendsetters.

I know Stockholm well enough to be able to see how it is going to protect the rights of the blue eye and the blond hair and the local accent. I dread the next chapter. The Second World War left Sweden with the head in the sand, willing to ignore the world. But the world won't be ignored. Not then, not now, not ever.

The myth of idyllic smalltown Stockholm with its poor and hardworking citizens is in the making - after its reality is gone.

There is no turning back, so I walk on, on concrete now! And I wonder if Fågelström saw Stockholm turn into a global city, or if he left it on the threshold to the new times? Could he see "Orten" already? Or was he the last knight of Södermalm, before its gentrification?

The last volume is waiting!

[Moa Chambers · Rating 5 out of 5]

Kanske inte håller riktigt, riktigt samma golden standard som de tidigare böckerna då det känns som att karaktärerna inte får blomma ut och ta plats på samma sätt. Nästa generation känns inte fullt lika levande, bor inte kvar hos mig på samma sätt. Men det kanske beror på att de helt enkelt inte funnits med mig lika länge (och en bok är ju kvar för dem att blomma ut i!), kanske för att deras liv är enklare, så mycket bekvämare än förfädernas tack vare tidens framsteg, att deras personliga utmaningar känns futtiga i jämförelse.

Men det är småsaker! Jag älskar fortfarande serien. Jag känner mig närmare historien och staden jag bor i. Känner mig närmare människorna som bodde här. Känns som att jag förstår mer av tiden, tiden som varit. Politiken. Staden. Tidsandan. Det är ingen liten sak. Jävla king, Fogelström.

P.S. Emelie kan vara min absoluta favoritkaraktär genom tiderna? Alltså. Hon är en konservativ gammal tant, hundra procent född på 1800-talet, otroligt omodern, men jag FÖRSTÅR henne i exakt allt. Jag fattar!! Du levde ju DÅ, i en annan tid, och jag fattar tiden och din uppväxt och krigen och fattigdomen och klassamhället så jag fattar DIG. Det är ändå stort? Emelie in my <3

[Jack · Rating 2 out of 5]

Nej nu tycker jag det går helt utför, känns som han tappat greppet helt och det bara är helt oengagerat ibland, så många långa drömma-sig-tillbaka sekvenser med Emelie och August. Karaktärerna känns inte heller som några höjdare, stansas ut efter mall och alla är likadana - osäkra i sitt inre liv. Dåligt att ingen är nazist. Inte ens någon på håll, det är ju bäddat för att Karl Henrik ska vara det. fegt. Som i förra tycker jag det är konstigt urval av händelser. Sniglar fram och sen hoppar den plötsligt.

[Jeff Åkesson · Rating 5 out of 5]

Favoriten i serien hittills tack vare de poetiska passagerna kring stunder av liten lycka, kontrasterade mot svärtan ute i Europa under andra världskriget. Speciellt sista fjärdedelen av boken påverkade mig starkt. Fogelström beskriver också flera händelser som jag inte visste om innan - men som trots det starkt har format det liv jag har haft turen att leva.

Två exempel på detta är förordningen om tyst trafik 1935 och efterkrigsprogrammet 1945 som byggde tryggheten och den mer rättvisa fördelningen av resurser som tillät mig att ha en sån bra uppväxt - trots att jag inte kom från ett rikt hushåll. Sista kapitlet när de springer nerför Kungsgatan, skriker i lycka och kramar om främlingar för att fira freden ger en obefogad mängd FOMO också.

Favoritpassage:

Den enda lycka som var säker och verkligen existerade var den som kunde utvinnas ur det fattiga nuet, som stunderna de möttes, känslan av närhet och värme. Mer fanns inte. Men vad de hade var redan det något ofattbart stort. Äger man nuets lycka behöver man inte suga på framtidens.

[Missnöjd Konfirmand · Rating 3 out of 5]

3,5. Bra såklart, men blev inte riktigt lika engagerad och berörd som i de tidigare böckerna.

[Loke · Rating 5 out of 5]

Usch, nu är det bara en kvar!

[Tova Andersson · Rating 5 out of 5]

Ja, inte en enda bok i denna serie har några brister. Nu ska jag bara ta mig an den sista Stad-boken. Och det känns lite sorgligt, man fäster sig så lätt vid karaktärerna och bokens fina språk. 10/10 😢

[Lukas Engblom · Rating 5 out of 5]

Typ min favvo hittills i serien, kanske mer pga större igenkänningsfaktor ju närmre i tiden böckerna rör sig, än att den faktiskt är en bättre skriven historia än mina drömmars stad. Men men ändå

[Anna · Rating 4 out of 5]

Älskar verkligen de tre föregående böckerna men denna kändes lite blek i jämförelse pga kände inte så mkt för karaktärerna. Blev inte tillräckligt personligt och kom inte lika nära. Men fortf underbar!!

[Jakob Halldin · Rating 5 out of 5]

Lärorik om hur det var i Stockholm och Sverige under den tiden

[Sandra · Rating 3 out of 5]

Lite mycket politik, lite för lite habdlibg i det personliga planet som varit så övertygande och bra i de förra böckerna.

[Anna · Rating 3 out of 5]

3,5

[Johan · Rating 2 out of 5]

Jag vet inte vad som hände men den här är inte alls på samma nivå som de tidigare böckerna.

[Yombai Snockburst · Rating 5 out of 5]

han kunde aldrig misslyckas: med känslorna, det politiska och existentiella djupet, de otaliga ödena över stora tidsspann.

[Matthías Ólafsson · Rating 4 out of 5]

Stockholm state of mind.

[Rebecca · Rating 5 out of 5]

Ännu ett fantastiskt, hjärtskärande besök i Fogelströms Stockholm, det som också är mitt Stockholm. Ett Stockholm som nu är definitivt annorlunda än det som Emelie föddes in i, det som Maj och Tyra och Gunnar växte upp i. Ett Stockholm där hungern till stor del har försvunnit och Emelie kan flytta in i en lägenhet med rinnande vatten, samla familjen varje söndag, om än inte för att mata dem längre, mer för att träffa dem.

Vi får se Emelie bli den där jobbiga tanten, den som alltid vill hjälpa, alltid vill mata med en bulle, alltid vill avstå saker själv. Jobbig, men ändå älskad, generationen under henne har i mångt och mycket räddats av henne, vet varifrån hon kommer. Nästa generation däremot, de vet kanske, men de var inte där. De har sina egna stegar att klättra på, och Allan räddas av Gunnar, Gun av Beda.

Men i mångt och mycket får vi se staden stå stilla. Arbetslösheten slår ut en hel generation, medan de som kom precis före och precis efter seglar förbi. Återigen blir det så tydligt vilken människokännare Fogelström är. Vi får se lyckliga äktenskap och olyckliga, sympatiska och osympatiska människor, unga och gamla. Och alla skildrade med kärlek, den där klådan i den beskriven med respekt. Även den som man helst skulle vilja ge ett gott kok stryk :)

Kanske är Henning den tydligaste tidsmarkören ändå. För första gången i hela serien står en karaktär inför ett val kring sitt liv. För första gången kan någon blicka framåt och bestämma - det här vill jag göra. Det här vill jag bli. Alla andras liv är liksom en slump, en konsekvens av omständigheterna, men Henning kan göra ett yrkesval. Han kan själv forma vem han ska bli.

[Lovisa · Rating 4 out of 5]

"Som om staden befolkades av skuggor, livet bara var ett hastigt förbiilande skuggspel. Några år till och människorna som nu gick omkring på gatorna skulle vara borta, leva kvar som minnen en tid, sedan suddas ut och helt försvinna. Medan staden fortsatte att förändras, hus revs och byggdes. Som om stenen ägde mer liv än människan, människan bara var skuggan som ett ögonblick föll över stenen"

[Linda Söderlund · Rating 4 out of 5]

”Men också i mörkret måste man söka sig vidare, försöka leva sitt liv. Man fick inte välja sin tid, sin scen att spela på.”
”Belsen, Buchenwald, Dachau, Mauthausen, Ravensbrück, Sachsenhausen, Auschwitz, Birkenau, Terezin, Treblinka, Majdanek.
Så grym kunde människan bli. Så förljugen att hon kunde bo granne med krematoriet utan att känna röken.”

[Terese · Rating 2 out of 5]

En besvikelse jämfört med de tre första. Oengagerande handling och karaktärer som antingen bara irriterar (Erik) eller som bara finns där (Henning). Inte bra helt enkelt.

[Anton · Rating 3 out of 5]

Tidseran och skådeplatsen är intressanta. Karaktärerna är tyvärr mindre intressanta. Det puttrar på.

[Ladysweden · Rating 4 out of 5]

Mitt intresse för Stad-böckerna har alltid börjat på en peak och sedan successivt gått ner men den här gången och med Helge Skog som sällskap så gjorde det inte det. Vet inte om det är ålder eller att jag numera bor i Stockholm men jag var fascinerad över staden och tiden som behandlas i den här boken. Karaktärerna är underbara som alltid. Mina favoriter ligger i de tidigare böckerna tillsammans med konstanten Emelie men den här gången så tänkte jag mycket på hur imponerand jag är av Fogelström. Dessa olika karaktärer, åldrar, kön, personligheter och social status. Han hoppar mellan dom och lyckas visa deras bild av livet och relationer. Samma relationer ut så må ha olika vinklar. Karaktärerna växer, förändras, faller och reser sig om och om igen. Att se barnen gå från oskyldigt utsatta genom tonåren till vuxenlivet är så spännande. Vissa överraskar, andra följer en så förutsägbar bana att det gör ont.

Staden i den här boken börjar verkligen bli det Stockholm jag lever i. Att se utbyggnaden, byggboomerna och krascherna, människoöden, politisk kamp och krig och hur det påverkade allt. Det är så skickligt gjort. Det är en intim och mänsklig skildring av hur vi blev det samhälle vi har och den stad jag bor i. Fogelström ryggar aldrig tillbaka för att visa det hemska och lidandet uppblandat med kärlek, värme och vänskap.

[Ellen · Rating 3 out of 5]

Vet inte om det kanske gick för långt mellan varven mellan bok 3 och 4 men tyckte inte alls denna var lika bra som de tidigare som varit fantastiska. Fortfarande bra dock!

”Henning stod mitt i yran på Kungsgatan med Barbro i hand. Kände i ett svindlande ögonblick att livet var hans - att det kunde och skulle börja nu. Den där känslan av meningslöshet som han haft alltsen han kom hem hade äntligen släppt. Han var fri! Framtiden var hans, livet väntade!
Han nappade till sig en löpsedel och lät den fladdra som en fana i vinden:
Fred i hela Europa”

”Denna vår hade Brantings interimistiskt valde efterträdare som partiledare, Per Albin Hansson, använt ett nytt och underligt ord vid riksdagens remissdebatt. Han hade talat om ”folkhemmet”. Det var ett mål som sattes upp, angeläget och svåruppenåligt, föreföll det. Men det lät iallafall lugnare än det mål som Emelie hört många tala om förr - revolutionen.”

”Tyra dog i slutet av augusti, samma dag som tidningarna meddelande att drottning Astrid dödats i en bilolycka vid Vierwaldstättersjön. Och därför såg man många fanor på halv stång den dagen Tyra dog.”

”Att du ids plugga, sa hon.
Man kan få bra jobb sen, försvarade han sig.
Hej då, sa hon och gick.
Och han gick åt sitt håll, utan att se efter henne. Men tänkte på möjligheten att ge henne ett riktigt tjuvnyp i benet nästa gång han mötte henne.”

[Andrei Faur · Rating 3 out of 5]

Denna del var lite av en besvikelse för mig då jag förväntade mig att staden och karaktärernas liv skulle vara mer berörda av det andra världskriget. Men detta tar mest bakgrunden av berättelsen och förutom Henning som har värnplikt är de andras liv ganska lik livet de hade under det första världskriget.

Emelies liv stor inte i fokus längre (dock hennes hem är fortfarande en knutpunkt) utan vi ser hur Bärtas och Jennys barn har det. Måste erkänna att Maj och Elisabets historier var bra.

Som vanligt, jag skrev ner några länkar till händelser som nämns i boken:
https://en.wikipedia.org/wiki/%C3%85d...
https://en.wikipedia.org/wiki/Ivar_Kr...
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kreuger...
https://en.wikipedia.org/wiki/Per_Alb...

Man får en känsla att staden har förändrats enormt sen första boken och att allas liv är bara en del i en osynlig process av utveckling. Som om staden var en organism som växer ständigt och dess celler spelar inte roll i ett större perspektiv men är ändå fundamentet till allt.

[Marcus · Rating 2 out of 5]

Even before reading the final volume of City book cycle (it will happen... eventually), I think it is safe to say that all books in the series consist of two components. The first is the story itself, a saga of Nilsson and Bodin families set in the framing of Stockholm as it transforms from a provincial town into one of more significant European capital cities. The other component is the story of the struggle of Swedish worker class and the result of that struggle – the rather unique Swedish society which, to a degree, continues to exist to this very day. What madethe first three volumes both interesting and likeable was that the family saga component was the dominant one. I personally became emotionally invested in what happened to the individuals of the Nilsson family. I took pleasure in their small and few successes in life, felt sorrow over their far more often occurring setbacks and tragedies. I was aware of the left-leaning political framing and accepted it, because it did feel as a natural part of the story.

In “In A City Transformed” something changes in Fogelström’s narrative – the story component and political message of the book change places and the political message becomes the message of the book. This change of priorities has severe consequences for this family saga. First and foremost, it becomes insufferably boring. People are born, go to school, find a job, get married, have children, get old and die. Rewind and repeat. The story of individuals varies depending on how Fogelström intends to use them to illustrate different aspects of Swedish society and how that society changed during this rather crucial period in Sweden’s political history. But the overall plot suffers as a result and the emotional bond between the reader and characters, which made previous volumes in the series so powerful, is pretty much non-existent in "In a City Transformed".

The funny thing with this book is that while it may be the weakest one in the series as a novel, it is in my opinion probably the reason for why City cycle is to this very day so beloved and praised by Swedish cultural and political elite. This book is chock full of Swedish stereotypes that Swedes themselves love to believe about themselves and enjoy projecting outward even today. I don’t think it is toofar-fetched to say that it is almost something of a manual on how to be “Swedish”. Pick a character of suitable social class and ambition level and voila, there you have a receipt for how a good “Swede” with those attributes is supposed to behave.

Equally importantly, “In A City Transformed” provides a rather polished and neat explanation for how and why the Social-Democratic Party achieved its position of almost unquestionable political dominance, which was at its peak at the time this book was published and to a degree is maintained to this very day.

So there we have it; a rather mundane and boring novel whith a heavy political message intended to “educate” good members of society. Based on those attributes, a book hard to recommend for anyone but an education minister in search for mandatory reads at high-school level. But wait.. there is something more about this book and that's what made me really dislike it. That "something" is what's not included in the story - Sweden’s role and relations during World War II. The time period covered by "In a City Transformed" is 1925-45 and contains an obvious elephant in the room, which is impossible to ignore completely. So the "bad Germans" and the war itself does linger in the background and it does impact on different protagonists in the story, that much is true. Also, there is a short, mandatory statement of dismay over what took place in Europe during those horrible years. But throughout the book, Fogelström is very careful and “neutral” in how the war is woven into the story. Certain issues, such as Sweden’s rather chummy diplomatic and economic relations with Nazi Germany or embarassing events such as German troop transits through Swedish territory are never mentioned. Considering how major historical events are treated by Fogelström in the previous volumes, those omissions are quite telling and ironically, make this book quite “Swedish” indeed.

I believe that to truly appreciate the qualities of “In A City Transformed” one really does need to be familiar with modern Swedish society (or perhaps more correctly, the self-image it likes to present) and remember when this book was written. Once it is set into this context, it is hard not to come to the conclusion that "In a City Transformed" is in equal parts a historical novel and subtle piece of political propaganda. It was mildly amusing to discover that also benign societies such as Sweden indulge in this sort of self-serving BS, but that’s really the only positive thing I can say about this book. First three books in this series are really good and engaging, but this one… it is just too hard to swallow for this reader.

[Sofia von Reedtz · Rating 4 out of 5]

Om arbetslöshetens spår och kämpiga, fruktansvärda år för ungdomen utan arbete. En stad som exploationsartat växer och skuggas av kriget. Emilie går i pension, Elisabet accepterar tillvaron och Henning gör lumpen. Tänker på hur koncentrationsläger och att döda är två sidor av samma mynt, och att han själv kände av självförakt för handlingarna han genomfört i lumpen. Om Erik och samtalet om jämlikhet och broderskap. Att total jämlikhet i alla sidor nog inte var möjligt, men att samma möjligheter bygger vägen framåt för alla. 4/5 men lika klok historia som alltid

[Bloggbohemen · Rating 4 out of 5]

Jag är allra mest förtjust i seriens inledande del, Mina drömmars stad, men det här är som helhet en mycket skickligt skriven bokserie där både människorna och staden får ta plats. Det är just samspelet mellan släktens utveckling och samhällets utveckling som gör både den här fjärde boken, I en förvandlad stad, och serien som helhet så unik och ständigt lika läsvärd. Jag har lyssnat på de flesta delarna (Helge Skoogs uppläsning är utmärkt!), men det här är en serie som också vore väl värd att äga i tryckt form.

[Elin Isaksson · Rating 2 out of 5]

Vi fortsätter att följa Emelie och Jenny, Jennys barn Elisabet och barnbarn Henning, samt lite olika personer i periferin, Tyras barn till exempel. Boken är väldigt lik de tidigare böckerna men problemet är att jag är i princip helt ointresserad av de karaktärerna som boken fokuserar på. Det var fint med de delarna som fokuserade på Emelie och när hon tänker tillbaka på sitt liv och sin familj, men resten tyckte jag mest var träliga.

[Sebastian Sampallo · Rating 4 out of 5]

Ännu en intressant bok i Stad-serien, som utspelar sig mellan åren 1925-1945. Mycket intressant rörande WWII, och i huvudsak vad som föregick i Finland under krigsåren. Mycket fokus på storpolitik och folkrörelsen i Sverige, vilket jag tyckte var intressant. Huvudpersonerna som vi följer i denna del av serien är månne inte lika intressanta som det ursprungliga gänget, vilket drar ned betyget lite.

[Joseph Sverker · Rating 4 out of 5]

Fortfarande lika hög kvalitet i miljöbeskrivning såväl som berättandet och utvecklandet av persongalleriet. Imponerad att skriva en så konsekvent bra svit. Speciellt intressant att följa Hennings utbildning och arbetarklassens förhållande till bildning. Något stort sker här om man jämför med de attityder Fogelström skriver fram i de första två böckerna.

[Erica · Rating 4 out of 5]

4,5 ⭐️
Jag älskar den här serien så otroligtotroligt mycket. Karaktärerna rotar sig så djupt in i en, samtidigt som det är en fantastisk skildring av Stockholms och det svenska välfärdssamhällets utveckling.
Tack mormor för det här boktipset.