Trivial Knowledge Quotes

Quotes tagged as "trivial-knowledge" Showing 1-2 of 2
Shahrnush Parsipur
“In a deserted stretch of the Karadj highway Munis had come face-to-face with unbridled lust, although she knew what lust was before being touched by it. The problem was that she had an unbounded awareness of things, an awareness that instilled undue caution in her, making her fearful that action would lead to ignominy, humiliation. This created in her a desire to be ordinary, average. Yet she did not truly know what it meant to be ordinary. She did not know that it meant not loving an earthworm, not genuflecting at the altar of withered leaves, not standing in prayer at the call of a lark, not climbing a mountain to see the sunrise, not staying awake all night to gaze at the Ursa Major. She did not differentiate between earth and gravel, but she distinguished the earth from the sky. She had not seen the skies of the earth, but she knew there were earths of the sky. She saw herself in an inevitable process of stagnation. She was already partially rotten within.
"What can I do with this mass of trivial knowledge?" she wondered aloud. "How can I cut through it?”
Shahrnush Parsipur, Women Without Men: A Novel of Modern Iran

Lars Gustafsson
“Att språngvis och på ett fullständigt oförutsägbart sätt kasta sig från den ena meningslösa kunskapen till den andra. Ur tanke i tanke. Det var av sådana mängder av näst intill oanvändbara tankar, av ett sammelsurium av fullständigt meningslösa kunskaper som en människa bestod. Kanske var det av sådana fragment som verkligheten bestod? I politiska kampanjer i televisionen brukade man kalla det för sound bites. De korta effektiva raderna som lyste till, som för ett ögonblick fångade det sällsyntaste och värdefullaste som fanns: de andra människornas fulla uppmärksamhet. Det mänskliga medvetandet var i själva verket inte alls så olikt televisionen. Hade det inte, precis som televisionen, en massa kanaler som man hela tiden hoppade mellan? Och bestod det inte av en ständig, aldrig riktigt vilande ström av fragment, ibland som de där meningslösa kunskaperna, ibland som ett plötsligt smärtsamt barndomsminne, ibland bara en smygande ängslan. Och på ett och annat ställe i denna ström kunde det blänka till. En snabb liten fisk. En sound bite.”
Lars Gustafsson, La clandestina